Sandra

Vet inte varför... men e bara deppig över allt... Ibland kännse de bara som man vill gråta i floder. Allt känns hopplöst just nu. Känner knapt någon glädje. Finns de något man ska vara glad över när värden plötsligt rasar en över huvudet?

Jag kan inte en trycka fram ett enda leende på läpparna. Vill bara sjunka genom jorden och försvinna. Önskar ibland att jag aldrig existerade. Allt vore så mycket enklare då...

Varje dag slåss man mot värkligehens alla demoner. Så fort man känner en liten gnista glädje så blir man påmind om den grymma värkliheten. Den slår hårt till mot ansiktet precis som en lavett på kinden. Hur ska man då kunna känna sig lycklig? Hur?

Jo... även starka jag har mina mindre bra dagar...